Yes I can!

Så vann Obama valet. Världen pustar ut och hurrar. Yes, they could! Four more years! Sen håller karln ett sånt därnt svulstigt härligt tal att jag sitter och storgrinar med ojämna mellanrum och försöker bortförklara min lättrördhet med gravidhormoner.

Men det var nog inte hormonerna. Det finns nog en anledning till att Vita huset är en av mina favvoserier. Då jag följde den som mest nitiskt släckte jag ned i lyan, bänkade mig med popcorn i sängen och hyssjade häftigt åt min dåvarande partner. Hon fick inte säga ett pip under de 40 minuter programmet pågick.

Det är min drömarbetsplats. Inte Vita huset som sådant (även om det så klart vore apacoolt!), men en sån plats där tempot är högt, människor är vansinnigt kompetenta och det man gör spelar roll. Hela tiden.

Min mor har sagt att jag kommer sluta som politiker. Idag vart jag så inspirerad av Obamas tal att jag genast ville ge mig i kast med att hålla tal och styra upp saker och ting. Inte minst att ta debatten om invandring och integration, apropå tidigare inlägg om SD. Tidigare har jag tänkt att jag vill arbeta som tjänsteman i typ Vita huset, vara den som skriver det där svulstiga talet eller lägger upp en strategi för vissa frågor, vara kvinnan bakom.

Idag undrar jag om det inte ska vara från andra sidan.
I could.
I can.
Yes, I can.