onsdag 7 november 2012

Allas våra barn - vår framtid

Jag såg ett klipp i en film jag kommer skriva om i ett helt annat ärende. Det är en man som springer med en skadad pojk under skottlossning i Irak.

Jag har sett bilderna förr. Du har sett dom. Det är människor som flyr, dör, svälter, våldtas och torteras. Vi matas med de bilderna från nyhetsrapportering världen över och lär oss hantera dem. För det går inte att ta in det varje gång. Det gör för ont.

Den här gången var jag inte beredd. Inte alls. Det gick rakt in.

Tänk om det var jag. Tänk om det var mitt barn. Tänk om det vara Ava. Som låg livlös i mina armar med en blöt fläck i baken och blod i ansiktet. Tänk om jag inte kunde skydda eller rädda mitt barn.

Tänk om det var du. Tänk om det var ditt barn.

Tänk om du skulle fly. Tänk om någon skulle stänga gränsen och säga nej tack, du är för lågutbildad eller vi har inte råd att ta emot dig och ditt barn. Kan du inte arabiska? Nej, då får det vara.

Det tycker SD att vi ska göra. Sveriges numera tredje största parti. De vill kraftigt minska invandringen för att bryta utanförskapet och reglera arbetskraftsinvandringen efter kompetens och avskaffa integrationspolitiken. Utanförskap existerar på bred front, inte bara hos invandrade grupper, även om det är självklart att vissa av dessa grupper står inför betydligt högre trösklar in i det svenska samhället än svenskfödda.

Delar av problemen handlar om klass, och berör likväl svenskfödda som de som är födda i utlandet. Men det ordet vågar väl ingen ta i sin mun längre. Om jag säger fattigdomsproblem då? Eller skillnader i inkomst och utbildning? Låter det bättre? Det är samma sak.

Nä. Sverige ska fortsätta vara ett land med stark solidaritet. Det vi behöver arbeta med är att känna samma självklara öppenhet för människor från andra länder som vi känner när vi ser de svältande barnen på TV som när vi möter dem med huckle eller burka på ICA. Och på riktigt behandla dem som våra likar. Medmänskligt, men inte med någon skuld eller offermentalitet.

Där nånstans ligger utmaningen.




Kanske har du träffat det här barnets mamma på ICA?



4 kommentarer:

  1. Jag var tvungen att stänga av lite. Sitter ju på jobbet.

    Oscar igår på fejan:

    "Vi har vårt land, sägs det, och andra har sitt. Fårskalle! Är inte de andra av samma natur och ursprung som du själv, verksamma under samma himlavalv och på samma jordklot? Menar du verkligen att denna lilla landyta, omgivet av dessa berg och floder, är ditt land? Du har fel! Hela jorden (universum orbis) är ditt land, liksom varhelst det finns människor."
    - Yttrat av en "världsmedborgare" år 1584.

    /h

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är ju precis så det är. jag önskar vi inte behövde ha gränser. men där förstår tom jag att det nog skulle bli lite rörigt om vi skulle skippa dem ett, tu, tre. men som en utopi?

      Radera
  2. Hur kan man inte förstå att vi är alla en och samma ras? Hur kan man inte se att alla barn är allas barn? Hur kan man inte koppla samman att det du gör får effekter bortom det du ser?
    Jag skulle vilja ta Jimmie Åkesson i örat och lära honom veta hut. Han måste ha ett hål där hans hjärta annars skulle sitta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. kan du inte göra det? snälla, snälla,snälla? åka till almedalsveckan eller nåt och ta honom i örat inför världspressen. det vore nåt det. det vore nåt.

      Radera