Nu börjar det. Jag känner hur det börjar. Har i jämförelse med första graviditeten mått riktigt bra den senaste tiden och hållt mig rörlig trots ofoget. Men nu börjar det så smått; halsbränna, ben och fötter börjar kännas lite svullna, krampkänningar i vaderna, börjar vakna kissnödig tidig, tidig morgon, trött i svanken, lätt tryck nedåt, sammandragningar om man går för fort, hungrig och sugen. plötsligt får man flash backs och minns en tid när man var tvungen att vila efter dushen inann man orkade klä på sig.
It begins.
Men en stor skillnad är hur barnet sparkar och att det känns så mycket mer. Jag känner av det mest hela tiden och nu börjar sparkarna bli riktigt kraftiga emellanåt. Det är mycket sparkar nedåt och det känns överlag som att barnet ligger längre ned den här gången.
Vi har alltså tagit klivet in i vecka 27. Lillkotten är ungefär 30 cm lång och väger ungefär ett kilo. Den viktigaste milstolpen är att de flesta barn klarar sig nu utan men om de föds för tidigt. Good things. Men vi väntar nog lite till tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar