Idag har Ava varit hemma. Vi har lekt och lekt. Mest samma lek hela tiden: "du heter bebis och jag heter mamma." Sen går vi till förskolan och så gråter vi och varje gång jag låtsasgråter så flinar juni. Skrattar till liksom. Jag minns Ava i ungefär samma ålder, storgrinandes till bebis som ramlar och slår sig i boken. Empati heter det. Förmågan att sätta sig in i en annan varelses situation. Bebisar brukar ju kunna sympatigråta och är en orolig så kan det smitta en hel grupp. När Ava gråter och är ledsen på riktigt så skrattar juni. Ni vet vad de kallas va, de som saknar denna förmåga? Psykopater.
Så det är chef hon ska bli! /h
SvaraRadera