Jag tjatar hela tiden om hur mycket bättre jag mår och hur mycket piggare jag är den här graviditeten, om det är någon som frågar. Är ganska glatt överraskad över detta faktum själv, då jag flertalet gånger under första graviditeten undrade hur i helvete man fick ihop en graviditet med ett befintligt litet krävande barn. Men nu är det ju faktiskt så att allt är relativt. Bara för att jag är piggare behöver ju inte det betyda att jag är pigg. Detta har jag blivit varse de senaste dagarna, då jag inte för mitt liv kunnat hålla ögonen öppna efter klockan sju på kvällen. Idag somnade jag mitt i en mening då jag H diskuterade syskonvagnens vara eller inte vara. Jag fick dessutom totalbrytet efter att jag lämnat Ava på förskolan i morse. Vi var sena trots att vi klev upp sex. Jag skulle lämnat halv åtta. Ava hade bajsat ned sig två gånger, inklusive kläderna, haft ett totalbryt samt röjt i sitt rum efter att jag städat det inför mäklarens ankomst. Vi är alltid sena till förskolan och kommer mitt i frukost (vilket man så klart inte ska) och jag blir lite sen till jobbet och stressad och det är tungt som ett ton att gå i tunga vinterskor i snömodd och dra vagn och gå uppför backar med sammandragningar, en allt större kula och dessutom med svårigheter att få luft. Så när Håkan ringer mig på väg till jobbet grinar jag så häftigt att han inte hör vad jag säger.
Jag är INTE pigg. (som lilla nallen säger i Stina Wirséns "vem bestämmer?)
Nä. Bara för att jag är piggare betyder det inte att jag är pigg.
Therefore, I bid you good night.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar