Men om jag tänker tanken att jag ska bara vara hemma själv, utan Ava får jag vansinnigt dåligt samvete. Borde jag inte...? Jag vill ju vara med henne, men orken måste ju räcka också. Det är väl inget kul att vara med en mamma som inget orkar.
Det känns så oerhört ego, och samtidigt helt rätt att faktiskt investera tid i mig själv. Jag menar kotten kan komma när som helst, och efter v 37 på riktigt när som helst. Sen kommer inte jag ha en stund för mig själv på...ja...länge. Kanske väldigt länge.
H tycker att jag absolut ska ge mig själv tiden. Jag känner att det är rätt. Måste bara ta ihjäl det där sista envisa dåliga samvetet.
Ava för ett år sedan.
Du ska ABSOLUT unna dig den tiden! Det är precis som du säger, det kommer ta ett tag innan du är själv igen, både på gott och ont:)
SvaraRaderaKlart du ska vara hemma o bara slappa! Om du råkar få dåligt samvete, SKIT I DET!
SvaraRaderaTänk istället hur kul Avalita har det på dagis med en massa goa kompisar. Bättre än att vara hemma med en trött o tjatig morsa. Det får hon nog av sen....när hon bara får gå 15 timmar/vecka på dagis.
Så, var hemma. Ligg i soffan o fis o bara njut en liten stund!
Klem o kram!