Löftet till mig själv

Jag har avlagt ett nyårslöfte. Jag brukar inte göra det, däremot brukar jag välja ett fokusområde i mitt liv, där jag vill göra förändringar eller sätta något nytt mål eller så. I år har jag högtidligt avlagt ett löfte. Ett löfte om att vara snällare mot mig själv. Jag ska aktivt arbeta på att sänka mina egna krav på mig själv. Jag ska prioritera och ta vara på tiden med min dotter (mina barn) framför hushållsarbete och arbete. Jobba på att låta det vara lite dammigt och rörigt och stökigt och istället för att fara runt som ett jehu och plocka, slappna av och lägga mig i soffan och läsa böcker eller leka tillsammans med Ava. Jag ska bli bättre på att tillåta mig själv att inte orka, att inte alltid uppleva att jag måste göra nytta innan jag kan slappna av.

Jag känner i hela kroppen just nu att det är dags att varva ned, och vila. Och jag har faktiskt gjort det cokså. Häromdagen när jag kom hem från jobbet sa jag att idag tänker jag inte göra nånting. Jag var helt slut. Och så la jag mig på soffan och Håkan fixa mat och natta Ava och jag låg och snarkade högt. Det är också okej. Framförallt när man är på upploppet av en graviditet. men även annars. Man måste ju nyttja att man är två. Så man får slappna av lite mellan varven.

Det är inte enkelt att ändra något så grundläggande i en själv, men jag måste. För min egen del framförallt, men även mina barn. Jag vill inte att de ska bli likadana. Jag vill att de ska kunna slappna av. Så - mitt nyårslöfte till mig själv - mer slapp och mys och mindre stress och press. Not too shabby!