Trött, tröttare, tröttma

Igår kväll lagom tills dess det var dags att släcka lampan och sova för natten börjar Ava gråta, och gråter och gråter. Det brukar vanligtvis räcka med att vyssja, säga sov gott eller ta upp henne en stund i famnen. Not this time. Hon kom, hör och häpna, till slut till ro i våran säng. Tystnade och somnade. Vilket jag tyckte var fantastiskt mysigt! I ungefär en timme. För sen for hon runt som en virvelvind i sängen, snodde Håkans kudde, slog i huvudet i väggen, la sig på mitt knä och sen hade man plötsligt en kissblöja i nyllet. Ja, ingen av oss kunde sova ordentligt, så det var bara att plocka tillbaka henne. Sen vaknade hon igen. Och igen. Och igen.

Vid halv sex var det bara att kasta in och kliva upp.
Det var en väldigt trött Jenni som åkte på Leanutbildning.
She sure knows how to pick 'em.
Korvungen.