Jag är sjuk. Solen skiner. Jag är så svag att jag inte ens orkade ta ur glasen ur diskmaskinen och ställa dem i hyllan. Men ändå orkar jag bli bitter. ALLA andra har det gott i solen. Badar. Äter glass. Grillar. Dricker drinkar. Åker utomlands. Själv ligger jag i sovrummet med neddragna persienner. Agerar mänsklig napp till min dotter, eller madrass, sisådär en 16 h per dygn. Gissa hur många timmar jag får över till min andra dotter? Eller för all del mig själv. Nä. Eftersom jag har en släng av drama queen i mig så tycker jag livet passerar mig förbi, aldrig får JAG njuta.Idag är det nog syndast om mig i hela världen. Det finns nog inget annat som gör mig så bitter och svartis som när jag är svag. När jag inget orkar. Det kan vara bland det värsta jag vet. Ge mig kraft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar