Lilla Juni har som bekant stökat lite med sömnen senaste tiden. Hon sover max en halvtimme i vagn och helst ska den röra på sig. Ofta hinner hon vakna ett par gånger så man måste söva om henne. I denna brytningstid har hon ofta blivit övertrött och skrikit som besatt. För att lugna henne då har Håkan tagit vagnen och spurtat 100 m över fältet för att få henne att sova. Även jag har, med Ava i sitsen bredvid, sprungit på fältet för att lugna henne. Vi lär skratta hysteriskt åt detta om ett tag, just då var det inte roligt, alls. Men med mig som napp lyckas hon sova över 3 timmar dagtid, vilket ger oss en soligt glad unge istället för en konstant missnöjd och trött unge med minst en skrikfest om dagen. Hon orkar vara vaken ganska exakt en timme och en kvart, sen piper hon lite och då gäller det att vara på hugget. Detta gäller alldeles oavsett hur länge hon sovit.
Hon har hittat sina händer som hon studerat ingående och även sina fötter. Hon rullar från mage till rygg och skrattar så det kluckar. Framförallt när hennes far gungar henne hastigt upp och ned i famnen och sjunger "bounce, baby,baby,baby, bounce!" (a la Monica i Vänner ni vet). Jag vet inte vad hon väger eller mäter då vi inte varit på bvc på länge. Men hon drar stlk 68 nu! Alla byxor halkar dock av. Långsmal tjej.
Napp och ersättning vill hon inte ha, men skam den som ger sig, vi testar vidare! Hon är en riktig krafsare och hon har redan krafskommunicerat med sin far, precis som Ava. Han krafsar lite och hon krafsar tillbaka. Annars så krafsar och greppar hon allt som kommer i hennes väg. Det går bra att ligga för sig själv en stund, men sen vill hon upp och vara med. Nu kan hon sitta med stöd i famnen vid bordet till exempel. och så är hon världsbäst på att kramas, när man lyfter upp henne mot axeln får man alltid en lång kram. Gullungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar