Vont.

Fogarna är inte med mig i dagarna. Igår kunde jag knappt kliva upp i busan (en minibuss). Kunde inte lyfta benet så högt. Kunde knappt gå om jag suttit still ett tag. Får med andra ord inte stelna till för mycket. Det är vänstersidan som stökar, precis som sist. Tusen nålar i underlivet mellan varven. Känns som att hela vänstersidan ska ramla av.

Ava har också kommit på grejen med att lägga sig raklång på golvet eller backen när mamman börjar bli lite stressad och manar på henne. Eller så springer hon åt motsatt håll. Och skrattar.

Det är lite kul faktiskt. När man inte har bråttom. När man däremot har bråttom och måste släpa henne upp för alla trappor från källaren i full vintermundering och med väska och tjock jacka själv och ont bäcken. Tja, då är det inte så jävla kul längre.

Tur det bara är i ungefär en månad till.

Toker