Kraxet får en sprillans ny monark och min gamla ska utrustas med fäste för barnsadel. Lite nervös är jag. Har inte cyklat på så länge att det kommer kännas lite pirrigt att sätta sig med det käraste man har där bak. "det är som att cykla", säger man om saker som man aldrig tydligen ska glömma. Jag brukar allt bli lite ringrostig efter ett tag ja. Men det är kanske bara jag det.
Minsta hjälmen får hon.
Åh, hoppas de är klara till lunch så vi hinner hämta dem innan H drar till stan för konsert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar