Det går en man i vår lekpark med en pitbull lös. Kraxet har sagt till och höll på att explodera av ilska då mannen totalt ignorerar honom och den flock med barn som var där just då. När jag sa till honom att koppla hunden mumlade han nåt ohörbart och fortsatte gå. Grejen var att han stannade kvar i krokarna. Strök efter staketet. Kom tillbaka in i skogsdungen. Oerhört obehagligt.
Jag är hundrädd. Jag går en annan väg om det kommer en hund till mötes. Pulsen skenar. Jag har många gånger sagt att den enda anledning till att jag nånsin skulle bära vapen är för att skjuta hundar. Jag skulle inte tveka en sekund.
Men vad ska man göra? Vi ringde polisen för att rådfråga. Kan de göra nåt? Vem ringer man? Vi vart bortkopplade.
Förra sommaren står jag på kollot och vyssjar Ava i vagnen ute på en gräsmatta. Då kommer en stor jävla jycke sättandes, rakt mot mig, skällandes. Vad fan gör man? Jag sa till ägaren på skarpen förvisso. Men koppla hundjävlarna! De må vara snälla mot er. Men det innebär inte att de är djur. Med instinkter. Som missförstår. Nä. Eftersom man inte kan skjuta ägaren (det är ju sällan de som går till attack) så måste man skjuta hunden.
Jag skulle inte tveka en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar