Ava 15 månader

Jag har som glömt bort att skriva vad som händer och vad hon gör så där mer på ett och samma ställe, så där som jag gjort innan vid månadsskiften. Det är fler än en gång man gått tillbaka till just en viss ålder för att kolla vad hon gjorde då. Det är kul. Så jag fortsätter.

Just nu så går hon och springer, sparkar gärna boll och klättrar i trappor. Favoritmaten är nog makaroner, majs och köttbullar. Men mest majs. En ny favorit är morbror Matias klappgröt som hon åt med god aptit. Allra bästa sysselsättningen är nog fortfarande att läsa böcker. Alltså att vi läser, men hon läser gärna själv också. Till och med min gamla notbok. Gunga är fortfarande great, men det finns nya roliga saker att pyssla med. Andra människor till exempel, nu när vi inte är ensamma i lekparkerna längre. (det var inte så många andra barn som gungade i december till exempel).

Vatten är vansinnigt kul. Vattna blommor, vattna parketten, vattna datorn, skvätta vatten i badkaret och framförallt hjälpa till att diska. Det är vrålskrik när hon måste sluta med det. Typsikt roliga saker att pyssla med om man heter Ava.

Hon pratar konstant, men vi förstår inte så många ord än. Sitta är ganska nytt. Booa! är gammalt och används friskt tillsammans med pekfingret för att visa vad hon vill. Man förstår nu varför google heter google. Det är googeli googeli go mest hela tiden. Sen är det fortfarande mycket pappa, men hon har förstått att mamma och lampa inte är samma sak =) Hon härmar djurläten och favoriten är hund.

Hon har börjat med ett ursött beteende när man lägger ned henne i sängen för att sova, då fnissar hon och myser ned sig som Sir väs typ. Huur gulligt som helst. Jag vet inte om hon är inne i en typisk söt fas, för allt hon gör är urgulligt. Eller så är det jag som är i någon slags fas. Kanske är det att hon apar efter allt man gör, att det är det som blir gulligt.

Hon förstår så mycket mer nu också. Man kan be henne hämta sina skor och hon förstår om det är kallt eller varmt och när hon inte får göra saker (och gör det ändå och ler pillemariskt). Man kan prata med henne och hon förstår sammanhang eller andemening och vi förstår henne också, så klart, fast utan ord. Så fort hon sätter sig i bilen vill hon höra imse vimse spindel och visar det genom att göra rörelserna och grymtar om vi inte är snabba nog. Gullungen.