Solen strålade från klarblå himmel och senaste veckans gråväder var puts väck, det blåste ned guldregn från björkarna och sockerdrickorna vajade i sockerdrickaträdet. Ava var verkligen mönsterbebis hela dagen. Började med att sova hela natten och tog sen två kortlurar på morgonen så att hon var nyäten och soven tills ceremonin. Sa inte ett ljud, trots att det var så mycket folk och hon hängde i Kristins och Kims armar. Sen var hon med under fikat och somnade till presentöppningen och sov tills dess att vi var färdigstädade. Gullungen.
Gästerna trillade in rätt tidigt och minglade runt i grönskan med lite bubbel och Håkan tog porträtt av (nästan) alla som var där. Ceremonin sköttes med bravur av farmor Rakel och pojkarna spelade och sjöng så vackert och ja, jag grinade till sista låten. Så pass att min lillasyster Filippa kom sättandes med en näsduk. Eftersom vi valde att ha den dopklänning som Håkans far en gång döpts i (tyget är 91 år gammalt och Håkans fars mormor gifte sig i det till att börja med) så var han också med. Ceremonin avslutades att att vi släppte iväg fyra heliumballonger med hennes alla namn; Ava Boo Embla Paulina.
Buffébordet var så vackert och allt smakade ljuvligt. Ava fick fantastiskt fina presenter, allt var så mitt i prick och inga dubbletter. Håkan hade lite svårt att läsa korten, med gråten i halsen emellanåt. Åh, det var sagolikt. Det var som ett sånt där softat hollywoodfilter, fast på riktigt, med solen strilandes genom träden.
Ett stort tack till alla som hjälpte till och alla som var där. Ett extra stort tack riktat till Rakel och Lasse som slitit så. Det hade aldrig gått utan er och familjen Corbell.
När vi städat och ätit åkte vi vidare till nästa kalas, det hade dukats upp till kräftfest i krislokalen och det vart en härlig och ljum augusikväll som avslutades med en långpromenad hem kring midnatt. Kan lova att jag somnade innan huvudet nådde kudden. Med ett väldigt nöjt leende på läpparna.
Å gu' så vackert! Å gu' så vackert de va!
SvaraRadera=)
SvaraRadera