Resan över gick finfint, Ava sov och åt mitt i folkhavet på Restaurangtorget. Lite skönt att se att det inte bara är vi som ibland har bekymmer med att få vår kära unge att sova. Det gicks och gicks med babybjörnar och kolikgrepp och barn som såg hålögt trötta ut men vägrade sova. Då var jag väldigt tacksam att Ava sov så fint.
Första stoppet var Fole och Dekennos. Vilket välkomnande! Mat och dryck och Ava fick ett presentregn, det haglade leksaker och kläder till allas förtjusning. Lite nattkubb och något glas vin blev det också, i fullmånens sken.
Sen var det dags. Handla på Bungehallen och sen färjan över. Det pirrade i magen. Det var sig likt. Vilt och vackert. Mindre vackra var dock insidan på stugorna. Som är fantastiskt söta på utsidan. Så onödigt. Men eftersom det fanns eldstad var 90-tals inredningen förlåten. Vi bodde granne med stugan Ava och så såg vi havet mellan träden.
Första doppet och tillika Avas första möte med havet blev ackompanjerat av lite duggregn. Vi hade regnskurar på eftermiddagarna och oftast soliga mornar och kvällar.
Vi hann även med en tur till fyren och norsta auren, min favvo strand i kanske hela vida världen. Vi åt på mysiga Carlssons under pilarna två gånger och fikade på Sylvis. Håkan var väldigt nöjd och tyckte han gjorde fikakapet med sin gräddfyllda kladdkakemuffins, innan jag smakade min mandelsnäcka. Den var divine. På rikt asså.
De fyra nätterna på Fårö flög förbi, även om vi hann med mycket och samtidigt slappa. Sen vart det dags för avfärd mot Visby. Som bjöd upp till storm. Vi bodde på första parkett, ett stenkast från havet på Norderstrand. Rekommenderas varmt, mysiga och fräscha små campingstugor med havsutsikt och liten veranda. Men det mysiga strollandet vi skulle ägna oss åt uteblev. För det öste ned och blåste. Men vi hann fika med Dekennos och Paulina och titta på ringar.
Allt har en ände och det vart det dags för avfärd. Kommer vara evigt tacksam att jag bokade hytt på vägen hem. Lite mer erfaren, lite äldre, lite bekvämare. Så skönt. Vi åkte mot solen, precis som på ditvägen. Eller solen följde oss kan man också säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar