Jag låg som på aga i morse från halv fem och kunde inte somna om, Juni stökade och vaknade till vid fem så då gick vi upp. Den stora dagen var ju kommen, Håkan skulle bli 40 år! Kvällen innan hade jag gett mig på äventyret att i sällskap av ett glas rosé baka en för mig alldeles ny tårta. Hallonmousse och chokladtårta med chokladfingrar och sidenband på sidan. Vart himla tjusigt även om jag inte lyckades sätta frosting på sidorna. Rosen från vår lilla plätt gör ju sitt till också förstås.
Ava hittade snabbt en sked när det vankades tårta. Hon gillar som bekant tårta.
Juni hade hunnit sova en skvätt och var på lysande humör när det äntligen var dags att gratta sin far. Håkan har redan fått sin present av mig, en nytt set med golfklubbor, dessa har redan noga provats ut och inhandlats inför hans 40 års golfturnering han hade i maj. Däremot så fick han tid av flickorna, tid till att gå en 18-håls runda i veckan.
Självaste festen blir i slutet av augusti, eftersom han fyller mitt i semestertider, och med hans familj firar vi ute i stugan när vi alla ses. Så vi hade fika med smörgåstårta och bubbel i morse för de närmast sörjande vännerna. Det Håkan inte visste var att han skulle vidare på nostalgivandring i stan med grabbarna. Han trodde vi hade bubbel klockan nio på morgonen för att några av våra vänner inte kunde någon annan tid och undrade nog hur hans fyrtioårsdag hade reducerats till morgonfika. Men han har spatserat runt i Stockholm hela dagen och druckit öl med the boys. Bilden nedan symboliserar väl hur det numera ser ut på såna här tillställningar. Några halvätna köttbullar till något barn som inte gillade smörgåstårtan (alla barn gillar köttbullar, alla!), alkoholfri cider och någon halväten bulle och leksaker i spridda skurar. Notera gärna att enbart en flaska bubbel gått åt, den andra är nästan orörd. Det är ingen vits att duka något bord, för det är ingen som får sitta ned ändå, då barnen ätit klart på fem sekunder. Det finns knappt några bilder från tillställningen, och absolut inga på oss tjejer i familjen i våra fina klänningar, det hinns liksom inte med! Vi var sex vuxna och fem barn och en på väg. Det är inte riktigt som förr! Men det är kul ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar