Idag har det stormat och snöat. Tyckte lite synd om Håkan när han traksade iväg strax efter sex för att lämna Lillan på förskolan, i snöyra, blåst och mörker med vagn.
Tyckte mer synd om mig själv när jag åtta timmars snöande senare gör om samma bragd, fast gravid med foglossning. Det var så mycket snö och helt jävla oplogat större delen, inte ens bilvägen var plogad. Med foglossningssmärtor och enbart en muffins till mellis drar jag vagnhelvetet bakom mig på bakdäcken genom drivorna med en papegoja i vagnen som vägrar sluta hojta, skrika, upprepa samma sak sjuhundrafemtioelva gånger.
Men det är hemskt vackert.
Ja. Det VAR mest synd om dig. Den HÄR gången /h
SvaraRadera