När man väl satt ett barn till världen är man ju mamma, vare sig man vill eller inte. Men ibland slår det mig. Som verklighetsfrämmande. Och fantastiskt. Jag är liksom mamma. Den där lilla juvelen som ligger och snusar sött i skenet av sin adventsstjärna är min. Min och håkans. Hogge. Vars gula och blå adidas jag gömde i tumlaren i min ungdom så att han inte skulle gå hem. Vi har liksom en dotter ihop. Och om några månader är vi fyra i familjen. Fantastiskt när man tänker efter. Helt fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar