Kovändning

I torsdags förlorade vi budgivningen. Vi drog oss ur. Tvekade in i det sista om vi skulle lägga ett bud till. Men gjorde inte det. Igår kom jag på mig själv att flera gånger tänka på lägenheten som om vi bodde där. När jag gick för att hämta Lillan på förskolan fantiserade jag om vad jag skulle säga om mäklaren ringde och sa att något hänt, att de inte kommit överens om villkoren eller så. Löjliga fantasier. Sen ringer mäklaren, lillan springer som en tok mot vägen och vagnen som är överlastad välter ner i gräset. Hon har, för oss, goda nyheter. 

Man kan säga att det tagit en kovändning. Hur det kommer att sluta vet vi inte. Fortsättning följer på måndag. 

Kanske får jag mitt äppelträd till slut?