Idag lämnade jag för första gången. Ava klamrade sig fast på det där viset som när man tror att de liksom vill krypa under skinnet på en. Som en liten apunge som klänger sig fast och håller i för glatta livet. Men jag log stort och vinkade och gick. Jag hörde henne i knappt 20 sekunder. Sen var det över. När jag kommit runt hörnet såg jag hur hon stod och kikade in i något lekhus. Jag fällde inte en tår. Var lite mer redo nu, efter en veckas goda erfarenheter.
Puh.
Det var även jag som hämtade då Krax var och golfade. Då tog vi lite after work i äppelparken, mumsade choklad, festis och äpplen i solen. Fint dä.
Världens bästa aw! :-)
SvaraRadera