Jag älskar mina barn och jag älskar att vara mamma. Men igår morse hade jag bara en sak att säga till min kära familj: håll käften! Jag var liksom överfull av frustration och mätt på hela barnbiten. Eftersom jag och Ava somnade samtidigt efter idol och vaknade nästan samtidigt fick jag aldrig någon paus. Det kokade i hela mig. Så då snörade jag på mig skorna och tog en rask prommis i solitud. Efter 10 minuter hade jag gått av mig det värsta och rös av välbehag. Efter 45 min var jag som en ny människa. Och det var ju tur, för när jag klev innanför dörren möttes jag av en gallskrikande juni som vägra somna, Ava spelade gitarr och sjöng bäbä vita lamm för full hals och håkan ville hänga sig. Men då var det som 45 minuter tidigare hade fått mig att rasa inget som helst problem. Det här lär jag göra om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar