Ava & jag

Har börjat fasa ut amningen och fasat in ersättning, vilket öppnar upp för nya möjligheter. Min första prio var att göra nåt tillsammans med Ava. Bara hon och jag. Eftersom det regnade så passade vi på att åka buss och tåg, något hon pratat om ett tag nu, men som inte blivit av då det varit så varmt. Jag vet inte hur vi kom in på det, men jag hade sett ett sånt fint paraply på Lindex webshop och hon började prata paraplyer häromdagen, så då bestämde vi att vi skulle åka och köpa henne ett sånt. Med lilla My. "Ja, det gör vi!" som hon så gulligt säger. Vi kollade lagersaldot på butikerna i närheten och styrde sedan kosan mot Sollentuna centrum. Jag tror bussresan nästan var dagens höjdpunkt och hon fnittrade och hojtade när vi åkte förbi hennes förskola.

Det ska börjas i tid, skrockade den twentysomething unga pöjken på H&M när Ava slängde fram kortet och betalade (hon stoppar i kortet och trycker grön knapp och tar ut det), men jag vet inte det jag. Hon får göra det för annars springer hon nån annanstans, men det imponerade på butiksbiträdena. Om man släpper sig själv och sin egen agenda en stund, så är det fantastiskt kul att shoppa med en tvååring. Hon hittade hattar som vi provade, en scarf som jag skulle ha, en klänning till pappa och så lekte vi kurragömma bland klädställen och jag skrämde henne så hon kiknade av skratt. 

Vi tog en smoothie till mellis när vi kom på naked juice bar, sluuurp sa det, man får hålla sig framme minsann!  Very berry vart det, very good säger jag. Vi skulle handla födelsedagspresent till kusinen också, så jag håller upp en Barbie docka och frågar Ava om vi ska köpa den. Hon rynkar på näsan och fräser "jag tycker inte om de där!" Jag älskade Barbie som barn men jublade samtidigt inombords åt min dotters bestämda uppfattning om dem. Sen vart det lunch och Ava tänkte ta av sig kläderna och bada i fontänen. Jag log och sa att fontäner badar man minsann inte i, trots att jag och syrran gjorde det för jämnan (efter krogen) i Sunnis under en period. 

Hon ville inte smaka sushin, men pinnarna ville hon prova. Det där är alltså en barnportion. 

Efter lunch var det dax att ta min lilla tröttkorv under armen och gå ut och testa paraplyet, och det skulle minsann INTE fällas ihop, inte ens i hissen. 

Sen åkte vi tåg igen, filosoferade en smula, hon fnissade åt grannen som somnat på sätet bredvid (alla människor vi inte känner är grannarna, "folk" heter de INTE) läste någon bok och åt äpple och russin. 

och vips så var vi hemma igen. 

Övriga shoppingfynd kommer säkert dyka upp på bloggen inom kort.