För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenteeeen, fy fan vad vi är bra!

Igår var vi på studentfirande. Jag älskar högtider. Studenten är en sån glädjefylld en också, som bröllop. Hela livet ligger för ens fötter, man är frisläppt från skola och ska kliva in i vuxenvärlden. Det var många tankar som snurrade runt i mitt huvud igår. Framförallt kände jag av generationsskiftet, jag tillhör andra sidan nu. Jag tillhör inte ungdomen längre utan vuxenvärlden (den riktigt vuxna ni vet). Tyckte inte det var så länge sen man stod där själv och skrek sig hes och drack bubbel så det sprutade ur öronen. Men nu är det nästa generation som kliver ut i livet, två vänner har barn som i år tar studenten, jag har själv fått barn och plötsligt står man där lite vemodigt och tänker att ta vara på livet och ungdomen nu, som en gammal kärring liksom. Nu är det vi, jag och mina barndomsvänner, som sitter och ser på när deras barn har dansuppvisning på fest, precis som vi gjorde när vi var barn. Jag såg nästa generation dansa till Freestyles gamla dänga Vill ha dig, och sjunga med (dö låtjävel dö). Familjen är hälften chilensk, och på den sidan ser man ingen skillnad mellan generationerna vad det gäller livsglädje, ork och lust. Det enda som skiljde de tre generationerna åt i salsadansen var höjden på klackarna. Jag tycker vi har mycket att lära av andra kulturer när det gäller att umgås över genrationsgränserna.

Det var fint. Jag är glad att tillhöra den vuxna generationen, det gör mig också glad att kunna säga att jag ångrar ingenting av mina egna livsval, jag är glad att jag tog en långresa i Asien efter intensivt jobbande i Norge istället för att köpa lägenhet (även om jag ångrar det lite grann ibland efter humör när vi försöker gneta ihop till en kontantinsats på CSN och föräldrapenning) och jag ångrar inte min teaterutbildning i Kiruna, men så har jag alltid sagt att det ska stå je ne regrette rien på min gravsten också (fast jag ska ju inte ha någon, utan spridas i havet, mot alla regler) och det står jag för. Jag ångrar ingenting. Jag har ett fantastiskt rikt liv som bara fortsätter att ge och ge och jag är så tacksam.

Finast igår var när studentens mormor ska gå hem och kramar om sin dotterdotter som rycker med henne på dansgolvet och de hoppar runt en stund i varandras armar. Grattis till studenten Alexandra, lev och njut!