Det är väldigt skönt och givande att komma ifrån och ladda batterierna och bara vara med vuxna ibland. Men när man väl lämnat det och bara är på väg hem, ja, då kan man nästan längta ihjäl sig efter sin lilla familj. Det är liksom lite grann som när man är nykär. Det går inte att helhjärtat vara ifrån varandra. Det blir liksom en del som blir kvar, en del av mitt hjärta och hela mitt väsen är hos mina barn var jag än är. Men nu är det bara knappt två timmar kvar tills vi ses igen! Bilderna har jag fått av kråkan under helgen. Det har inte gått någon nöd på tjejerna. Det har varit kalas, donken, bad och pyssel med pappsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar