Hyllning

Jag måste skriva en liten hyllning till min man. För han är väldigt duktig på att göra det lilla extra för mig. Den absolut viktigaste ingrediensen för en lyckad start på dagen är mitt kaffe. Jag måste ha en två-tre koppar under den tidiga morgonen för att vakna till och få lite energi i kroppen. Det finns inget som smakar så gott som den första koppen kaffe. Eftersom jag själv har guldfiskminne så laddar Håkan kaffet varje kväll. Gör han inte det kliver han upp och sätter på kaffet medan jag ligger med mullvadsögon i sängen och undrar för sjuhundrafemtielfte gången varför jag ska envisas med att lägga mig så sent när jag vet att Juni vaknar fem.

Förra helgen när jag var på vift och förlustade mig så hade han fixat röret till tvättmaskinen så vi ÄNTLIGEN har en tvättmaskin i lägan igen, fixat kökslampan, justerat spegeln i badrummet, piskat mattor, såna små grejer som man tänkt göra ett bra tag men som inte blitt av. Ava var hemma med far sin och satt inte sysslolös, de var på golfbanan och hon fick spela för första gången, de tittade på kossorna och var till stugan och hälsade på farmor. Det finns väl inget som gör en lugnare när man är borta från sitt barn än att veta att hon har skoj. Han hade dessutom städat hela lägenheten och köpt hem röda rosor. Så jävla snygg är han också. 

Min älskade, älskade Håkan.
Tack.

Mine, mine, mine!