Älskade barn

Idag har det varit jobbigt att vara mamma. Jag vaknade på uselt humör och klev upp senare än normalt vilket innebar bråka om påklädning innan första koppen kaffe. Det fortsatte sen på den inslagna vägen. Juni hade en dålig sovdag, vilket gjorde mig helt förtvivlad, jag orkar inte kämpa med,sömnen såsom vi kämpade med Ava. Jag orkar bara inte. Jag blir helt matt bara jag tänker på det. Och juni är ju ännu värre, sover 5-15 min när hon äntligen somnar. Det gör mig oerhört frustrerad, vilket går ut över stackars Ava. Hon är två. Hon ska trotsa. Men med en mamma som är stressad och frustrerad blir det lätt pannkaka. Hon har varit på ett strålande humör idag och det gör så ont i mig när jag inte kan få njuta av det. Utan det blir hela tiden, "vänta lite, mamma ska bara, så fort juni somnat... " vi hinner aldrig leka. Jag saknar henne fast jag träffar henne hela tiden. Älskade, älskade barn.