Febriga blå ögon

Det jobbigaste med att bli fyra i familjen var inte smärtan vid förlossningen, den glömmer man så fort.
Det jobbigaste var inte heller att bli övergiven på BB  bara timmar efter Lillasyster kommit till världen då Håkan insjuknade i influensan under förlossningen och jag fick spendera två nätter själv med maratonamning.
Det jobbigaste var inte heller att få lägenheten invaderad av hantverkare för ventilationsdragning
eller att få sån fruktansvärd hosta att jag lyckats kissa ned mig. Det jobbigaste har inte heller varit amningen då det gjort så fruktansvärt ont att det känts som om någon klippt av mig bröstvårtorna eller fäst ett par rejäla nypor och vridit om. Om och om igen.
Det jobbigaste har inte heller varit oron för att  Lillasyster ska drabbas av influensan som nyfödd (även om det kommer in som en god tvåa, hua!)


Nej, det jobbigaste med att bli fyra i familjen var när Ava tittade vädjande på mig med sina ljusblå febriga ögon från sängkanten, och säger "Ava åsså plass" "Ava jåva pappa, mamma" "Pappa, mamma Ava" och jag måste förklara för min tvååriga dotter med fyrtio graders feber, som nyss kräkts ned sig själv varför hon inte kan sova, som hon alltid brukar när hon är sjuk, i mammas och pappas säng.

Då gick mitt hjärta gick i tusen bitar.