Lill-kotte

När jag var i USA under tvåan i gymnasiet brevväxlade jag och Håkan flitigt. Det här var alltså på stenåldern, innan Internet och e-post och facebook och andra sociala medier som underlättar kontakt vid sådana vistelser. Nej, vi var hänvisade till brev och ett telefonsamtal varannan vecka i tio minuter. Men det gick det med. Hur som helst så målade vi upp vårt gemensamma fortsatta liv i dessa brev. Bland annat våra framtida barn. Tre stycken skulle vi ha. Embla, lill-kotte + en till.

Embla blev Ava Boo Embla Paulina.
Lill-kotte är på gång.
Ava ska alltså bli storasyster i slutet av februari om allt går vägen!

Så enda gången vi försökt att inte bli gravida sen Ava kom blir vi det. Det är nästan så att man börjar tro på jungfrufödsel, för ingen av oss kan komma ihåg att vi så-att-säga, avlat detta barn. Jag skulle ju dricka vin hela min revanschsommar! Och Kinko som preciiis slutat amma. Vi hann inte få en endaste vinkväll ihop.

Men hey. Går det här vägen var det väldigt enkelt att bli gravida denna gången. Det blir ganska exakt två år mellan barnen, som vi ville ha det och februari/mars är en bra tid. När man väl börjat vakna ur förlossnings/amningskoman så börjar våren spira. Jag ville dessutom gärna få barn innan jag blir 35.
Så det är bara att tacka och ta emot.

Jag har flera gånger drömt eller fått starka förnimmelser om nära vänner och bekanta när de blivit gravida. Den här gången fick jag det till mig själv också. Fast jag lyssnade inte på den inre rösten, jag trodde det var fyllan som talade. Men den rösten sa redan den 16 juni på svägerskans studentfest att lillebror ligger redan därinne och väntar. Så vi får väl se. Håkan tror så klart på en dotter till, för att han så hemskt gärna vill ha en son. Jag trodde Ava var en kille fram till slutet då jag tvärvände och drömde två gånger att vi skulle få en tjej och att hennes namn skulle börja på A. Så, som sagt, vi får väl se.

Det är väldigt, väldigt tidigt än. Men jag ser ingen anledning att inte skriva om det på bloggen, det påverkar mig nåt så oerhört redan nu och jag kommer garanterat vilja skriva om det och framförallt även om det skulle gå åt pipsvängen.

Idag skriver vi 7+6 - kom igen nu lill-kotte - hang in there!