vecka 33

Vi befinner oss nu mitt i vecka 33 och jag har mer och mer börjat tänka på det kommande barnet. Igår kväll läste jag förlossningsberättelser - igen - frossade i dem sist. Nu var jag nyfiken på hur andra upplevde skillnaden mellan första och andra gånger. Många tyckte att det gick snabbare och gjorde ondare. Hoppla! Idag var det besök hos MVC, mitt järnvärde har äntligen vänt uppåt, skönt, och magen mäter exakt på normalkurvan igen. Jättejätteskönt. Kotten vart skitarg när barnmorskan klämde och kolla hur hen låg och arbetade upp en rejäl puls. Hen ligger för övrigt på tvären, på sniskan, med huvudet uppåt. Ava tog tid på sig att lägga sig tillrätta så jag är inte orolig, än. Tog en vikt gjorde hon också. Jag jämförde med den första graviditeten och trodde att jag skulle ligga några kilo minus, man ack nej, nästan exakt samma! På exakt samma dag skiljde det ett halv kilo. Så vi får väl se hur det här slutar. Jag gick alltså upp 10 kg till sista 1,5 månaden.

Det är väldigt spännande hur olika man tänker inför nedkomst. Sist hade jag svårt att inte göra allt lite för tidigt, ställa i ordning säng och sånt. Fick lägga band på mig. Nu har vi inte ens en vagn och barnet kan komma, helt normalt alltså, om fyra veckor. Vad det gäller säng har vi tänkt oss ett babynest och ha bebben i vår säng. I natt när Ava vaknade och skulle till våran säng slog det mig att de kan inte ligga båda två emellan oss. Inte med Avas karatekickar. Tja, hur gör vi då rå?

Den här gången känns det också väldigt viktigt för mig att vara lite vardagssnygg. Kände det häromdagen när jag insåg att jag har exakt samma gamla mammakläder som för två år sen. Så jag har beställt mamma- och amningskläder på nätet. Måste ta mig till frissan också innan nedkomst. Skulle vilja hinna med make-up store också och få en mamma-make för katastrofdagar, när man ser ut som sju svåra år men skulle vilja se ut som man sovit nåt, om man ska iväg eller så. Är inte alls särskilt brydd om sånt här i normala fall. Har inte ens spegel hemma just nu. Alltså inte att vi inte satt upp någon, vi har ingen. Ingen alls.

Ja, det är lite fascinerande ändå. Hur olika det är. Den största farhågan är given. Hur fan ska jag orka? Men nu blir det halvtidsjobb och schemalagd vila. Och det har ju gjorts förr, av andra. Och ni andra som har gjort det, tips är varmt välkomna!

Avamagen 4.e jan i exakt samma kläder jag hade i helgen. Fast nopprigare.