Skrivkramp

Jag har från olika håll fått impulser att skriva. Nu har jag loggat in på bloggen från datorn för att kunna göra det och så är det helt blankt! Skrivkramp.


När man ska läka en utmattning blir man uppmanad att göra sånt man tycker är roligt och som gör en glad. Jag har även tagit till mig att skapande är otroligt viktigt för människans välmående och hälsa. När jag funderat på vad jag egentligen tycker om att göra och vad jag ägnat mig åt för skapande tidigare i mitt liv så har jag kommit fram till att jag varken sjunger eller målar, jag handarbetar inte nämnvärt (gillar dock att sticka som en form av avslappning), jag spelar inga instrument och skapar inte musik. Men jag skriver. Jag har alltid skrivit. Sen mina tummenböcker när jag var 6-7 år har jag alltid skrivit. Bilderböcker, långa historier, noveller och till och med en bok. Den boken är tyvärr försvunnen. Den är skriven på vår första dator som kraschade någon gång för länge sedan under 90-talet. Jag skrev aldrig för att jag skulle bli känd författare eller arbeta med att skriva (även om mina drömyrken var författare och journalist), jag skrev för att jag tyckte om det, jag skrev för min egen skull. Min bok (som aldrig avslutades) tror jag ingen läste. Jag skrev för min egen skull. Jag minns hur jag skrev erotiska noveller när jag började gymnasiet, men sen har jag inget minne av att jag skrivit för mitt eget nöjes skull. Inte förrän jag började blogga och det var egentligen en nyttogrej - en dokumentation över barnens utveckling och vårt liv - även om det sedan visade sig vara en väldigt lustfylld sysselsättning.


När jag tänker på tillfällen i livet när jag mått som bäst, för att kunna lista ut vad det var som gjorde mig lycklig och tillfreds och försöka kopiera receptet, så tänker jag på när jag skrev min D-uppsats. Vilket är lite spännande, för när jag tänker på min C-uppsats, som jag skrev tillsammans med min vapendragare, tänker jag bara på ångest, grått och trist. Vi var båda redo för psykakuten efter den där uppsatsen (men den blev väldigt bra). Med D-uppsatsen var det helt annorlunda. Jag skrev själv och behövde därmed inte kompromissa med mina idéer, förklaringar, val av ord eller metod. Jag var själv, det var vår och försommar, jag åt mycket vegetariskt och slutade med mejeriprodukter (kollade mycket på "Du är vad du äter" med vrålkäcka Anna Skipper). Jag gick dagliga morgonpromenader i en fantastisk liten lövskog utanför lägenheten och  längre promenader vid havet. Men det jag ser tydligast är hur jag sitter vid datorn och skriver och sen tar jag ofta pauser och sitter på balkongen i min bikini och solar. Det är bara jag, solen och skrivandet.


Jag har fram till nu tillskrivit mitt välmående till kost och rörelse och vädret - men jag inser nu att skrivandet nog spelade nog stor roll i detta välmående. Så jag ska försöka skriva mer. Kravlöst, så krampen släpper.