Badkar, symboler och Buddha

Jag har ju tjatat lite om Brene Brown och en av hennes teser är att vi måste våga vara sårbara. Det här inlägget vill Tomas tvivlaren i mig inte publicera. Tomas säger också åt mig att min upplevelse kanske inte var sann och att symboler är humbug.  Jag tvekar inför att publicera för då kanske ni tror jag är tokig, att jag suttit för länge på kammaren och kanske avskriver mig som flum dum. Så därför tänker jag publicera det, och stå för min upplevelse och min uppfattning. Och fullkomligt skita i den där Tomas. Here goes. 

Jag är normalt sett en väldigt varmblodig person och fryser ytterst sällan. Men sen jag blev sjuk kan jag bli så frusen att jag fryser i ett varmt bad eller under dubbla täcken. Så när jag känner mig frusen tappar jag upp ett hett bad och tänder ljus. Det gjorde jag igår efter en promenad ute i kylan.

Jag hade tidigare under dagen funderat över hur jag skulle få in meditation i min kommande vardag. Man behöver ju en längre ostörd stund, vilket innebär att barnen måste sova. Försöker jag kliva upp tidigare än mina barn så tar det alltid max 10 min innan någon av dem är vakna, hur indianlikt jag än tassar. Och när de sover på kvällen har jag inget eget krypin (juni sover i vårt sovrum) Så jag tänkte: jag testar att meditera i badrummet!  Så jag tog med paddan och testade en ny guidad meditation för att balansera chakran. Jag vart så varm av denna övning att svetten rann ned i ansiktet på mig! Efteråt var jag väldigt avslappnad, helt lealös och med lite chanting i bakgrunden fortsatte jag att  bara vara.

Då är jag plötsligt under vattenytan och liksom simmar kraftigt uppåt så jag liksom hoppar upp över ytan  och är i ett hav och det enda jag ser är en stor sol och solblänk i vattnet. Jag hamnar under ytan igen och ser en haj (har varit vrålrädd för hajar sen Hajen i fjärde klass) men den försvinner fort och sen kommer en jättevacker valhaj och simmar lugnt. Sen kommer jag upp över ytan igen, så där explosivt, och jag förstår att jag bottnar/inte drunkar/sjunker. Jag är en delfin och hoppar runt som en tok och leker i vattnet,  som jag förstår är the sea of love (hur jag förstår det har jag ingen aning om)  Sen stiger mitt jättelika huvud sakta  upp genom vattenytan och då är havet så litet som ett akvarium och sen kommer en gigantisk Buddha staty upp ur vattnet.Sen är jag en jätte och kliver ur vattnet och går mot stranden. Sen kommer jag inte ihåg nåt mer. Och ordningen på händelserna är lite vag. Och nej, jag hade inte tagit några svampar.

Efteråt kände jag mig otroligt glad och lätt i huvudet för första gången på länge. (Jag har ju konstant huvudvärk av olika former och intensitet och mycket spänningar i käken.  Jag har varit svullen över tinningarna länge  och det hade också  lagt sig. Galet.

När jag sedan tvättar håret ser jag nåt flyta runt i vattnet. När jag tittar närmare ser jag att det är en fjäril,  en paljettfjäril. Har aldrig sett den förr och det är inget vi har hemma.

Efter mitt bad vart jag tvungen att kolla vad fjärilar symboliserar.

"Det här är ett starkt tecken på en ny början på ett högre plan.Precis som fjärilen kommer fram ur sin kokong,
kan det betyda att du träder fram
med en ny skönhet och en ny medvetenhet att du går in i en period av
pånyttfödelse och transformation.

Fjärilen är en mycket gammal symbol för själen och till och med för själva livet.
En fjäril kan också symbolisera glädje
och lycka."

Eftersom jag kände mig rätt träffad av den beskrivningen efter min upplevelse kollade jag även vad delfinen kan symbolisera:

"Det här är en stark symbol.
Delfinen är en symbol för ohämmad
glädje, lekfullhet, spontanitet samt
andlig upplysning.

Delfiner är mycket medvetna och intelligenta varelser som har lärt sig leva tillsammans i glädje och harmoni.

Livet är till för att njutas av, så lek och skratta. Du är en budbärare för den högre sanningen.

Helhetstänkande och intelligens.

Du bär på stora helande och befriande krafter."

Det var en fantastisk upplevelse.  det tänker jag stå för.