Jag skulle kunna börja om nu. Nu när snön kom, ta advent igen och köra hela julerejset igen. Håkan demolerade granen, eller skeletor som den hette mot slutet, i lördags morse. Han var less. Jag brukar också bli less, pyntet brukar stå mig upp i halsen och jag brukar börja längta efter ljus, pasteller och tulpaner. Det brukar kännas befriande med tomheten, och inspirerande. Men inte i år. Nä. Jag vill fortsätta se Ava somna i adventsstjärnans sken. Jag vill spela mer julmusik och ha så där mellandagsmysigt igen. Nu när snön är här och allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar