För bara någon vecka sedan kändes det otänkbart att jag skulle orka ta mig till läkaren. Även om jag fick skjuts upp. I veckan var jag där. Förvisso med hjärtklappning, lite yrsel och huvudvärk. Men jag gjorde det. Jag orkade gå från parkeringen och till läkaren. Jag lyckades sitta på previa och prata med en rehabsamordnare. Veckan som gått har varit något bättre. Jag orkade vara uppe rätt mycket, småpyssla och tog mig ut i stormen. Kändes väldigt bra. Visst tog det på krafterna men man får vara glad och tacksam för de bra dagarna. När man liksom känner igen sig själv en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar