onsdag 26 mars 2014

Juni puni


Jag har ju inte skrivit om lilla Juni på evigheter. Hon går nu! Hon försöker att hålla armarna lite lätt casual längst sidorna och se så där oberörd ut, som att det liksom inte vore nåt att hon går, men hon är samtidigt hemskt nöjd med  sin insats. Däremot vill hon inte gå utomhus, med skor på. Jag upplever henne som väldigt glad för tillfället, hon är ju en pipkorv med humör, så är det nåt som inte passar blir man varse. Och det är ju en hel del som kan gå emot en liten korvunge. Men just nu är hon mycket glad och väldigt gullig när hon ler och skrattar med sina sneda tänder. Man märker att hon förstår mycket mer nu och det går att prata med henne och hon svarar genom att skaka på huvudet eller nicka. Det är same old same old när det gäller orden, titta, mamma, pappa, Ava. Det nyaste är "där". Hon älskar sina bananer, det är ju sen gammalt, men det nya svarta är tomater och blåbär. Hon har aldrig varit stor i maten men lchf tjockpannkaka går ned i rasande fart. Hon har även fått smaka lite bulla och muffins, det går också hem kan man säga. Hon älskar musik och dansar gärna. Dansar Ava med henne kan hon bli alldeles vild och samma sak när Ava busar med henne. Det är fortfarande mycket dra i hår och skägg och slå, alldeles medvetet och så skrattar hon alltid när man säger åt henne. Hon älskar att vara ute, hon kan sitta vid altandörren och grina för att hon vill ut. Hon tycker det är lite otäckt att gunga, men vill absolut inte sluta. Äta sand och grus gör väl alla barn men hon störtdyker med munnen öppen, rakt ned i sandlådan. Att ta på kläder har alltid varit en favoritsysselsättning. Tidigare satte hon allt på huvudet, men nu sätter hon på vantar också. Om Ava tar hennes grejer blir hon förjävla sur alltså, riktigt förbannad.Jag kan fortfarande häpna över hur olika de är, Juni har ju mer temperament än Ava men hon är samtidigt lugnare. Hon kan ligga kvar i sängen och dra sig, gosa ned sig i soffan och sitta still i famnen bra länge. Minnet är kanske skevt, men jag kan inte minnas att Ava var stilla många sekunder och absolut inte på samma sätt som Juni.  Min älskade lilla skitunge. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar