Idag var vi ute på förmiddagen, tjejerna och jag. Solen sken en kort stund samtidigt som fåglarna kvittrade. Då kände jag livet i mig och kände igen mig själv. Jag har blivit lite låg av allt grådass tror jag minsann. Men nu fick man lite hopp om livet. För nu kommer det ju, ljuset. Och våren, så småningom. Den bästa av årstider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar