Igår hade jag mitt första samtal hos företagshälsovården. Hos en psykoterapeut. Var tvungen att googla och kolla vad det var egentligen. Det var ett bra samtal. Mycket bättre än alla mina tidigare besök hos previa. Hos rehabsamordnare och psykologer. Innan besöket var jag rädd för att jag skulle stänga av. Alltså stänga av känslorna och bli en käck robot. Det som varit mitt försvar bra länge nu, när jag tycker att något känns jobbigt. Men jag gjorde inte det. Jag talade öppenhjärtligt och hon ställde bra frågor. Jag grina och hon sa att det var ok. Jag har påbörjat något slags sökande. Ett sökande efter mig själv, ett sökande efter svar varför jag gör som jag gör, ett sökande efter mod och min inre röst. Jag har ju uppenbarligen inte lyssnat på mig själv på ett tag, eftersom jag befinner mig där jag är just nu. Min terapeut sa att det nog var livsavgörande att min kropp så tydligt sagt ifrån. Att den bokstavligt talat tvingat mig ligga ned och börja fundera. Börja känna. Börja lyssna. Det tror jag med. Men det är läskigt också. Känner mig rätt vilsen. Hur fan ska man veta i vilken ände man börjar? Hur ska man börja lyssna på sig själv när man inte vet hur man gör? Håkan hämtade mig efter samtalet och vi tog en tur ut på landet för att kunna prata lite. Jag grinade och berättade hur vilsen jag kände mig men att jag måste " hitta mig själv", "men tänk om jag hittar någon som jag inte gillar? Tänk om jag hittar någon som du inte gillar?" Sen skrattade vi gott åt det mellan tårarna. Det är så befriandeatt skratta. Trots att jag är sjuk och mått så fruktansvärt dåligt, så har jag hela tiden skrattat mellan tårarna. Mer än jag gjort innan sammanbrottet. Det är ju just det som är så läskigt med att stänga av. Man stänger av allt, både det bra och det dåliga. Ja, jag är rädd. Jag är vilse. Men jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Jag måste ha tålamod och vara öppen. Jag måste våga tro och jag måste våga vara sårbar. Så kommer det lösa sig.
Om du som läser fortfarande inte googlat Brene Brown. Gör det. Eller gå direkt på tuben och sök upp henne. Ett av hennes Ted talks har visats över 5 miljoner gånger. Det säger mig att det finns många, många därute som skulle må bättre av att ta del av hennes forskning och slutsatser. Och så är hon en fantastisk talare. Personlig, sårbar. Ta dig 20 min när julhetsen lagt sig och lyssna på henne. Jag tror inte du ångrar dig. ( själv har jag sett alla hennes Ted talks nu och kommer garanterat se dem igen och igen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar