"Mamma, du klarade hela timmen!" Utropade min finaste Ava när hon sprang mot mig och kramade mig hårt och länge medan hon log med hela ansiktet. Jag hade förvarnat henne att jag kanske bara skulle orka vara med en liten stund och definitivt gå vid fikat. Det var gymnastikavslutning idag, Avas första, och jag kunde vara med! Hon var så klart superduktig och jag är så glad och tacksam över att jag kunde vara med, att jag fick se. Jag var till och med kvar på fikat en stund. Sen gick jag ut och andades i snöfallet en stund. Jag klarade hela timmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar