I morse var det ljust när vi gick till förskolan. Med dimma över fältet och sol strax ovan hustaken. Jag var både trött och jäktad när vi klev ut, men oj vad tagna vi blev av allt det vackra. Juni skrek härligt! Härligt! Härligt! Solen! Och skratta och for runt i vagnen alldeles exalterad. Det är mammas flicka det. Då kände vi livet i oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar