I morse var kaffet slut. Jag visste att det skulle vara det och det fanns panikkaffe (frystorkat). Men jag längtar redan nu efter dagens första kopp. Det finns liksom inget bättre än dagens första kopp. Jag tar normalt tre koppar innan jag är med i matchen. Sen oftast en på jobbet också. Sån är jag. Kaffeknarkare. Det är inte Ava, hon är världens finaste hjälpreda. Och jag vet nu varför jag stryker så sällan. Det är den där jävla brädan. Kan inte hantera dem, smällde igen den på fingret så jag blödde när vi var klara med gardinen. Felgängad. Typiskt. (ja, det är lite tragiskt att dra de där slitna gamla yrrolskämten, men samtidigt har det gått så fasligt lång tid att de är kul igen). Äh, god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar