En ny början

Jag har precis varit och röstat i detta ödesmättade val. Domedagsprofetiorna har varit många, liksom uppmaningarna att inte rösta SD. Tyvärr har även idiotförklaringarna haglat över de som förväntas välja SD. Vilket kan komma att bli ett ödesdigert misstag- Alla SD väljare är inte dumma i huvudet, alla är inte rasister, alla är dock fortfarande människor med känslor och kommer garanterat inte skifta åsikt när någon kallar dem dumma i huvudet. Tvärtom.

Det är heller inte konstigt att de väljer att blunda för viss saker som för oss andra är rätt uppenbara, som de nazistiska rötterna. Jag väljer aktivt att blunda för flera andra faktum i mitt liv. När jag vet vad jag borde göra (röra på mig, äta hälsosamt, sova mer) så gör jag ändå tvärtom. Det gör inte mig dum i huvudet heller, det gör mig mänsklig.

Men den där gnagande oron jag känt, även om jag försökt att inte fokusera så mycket på SD, eftersom jag tror att all energi de får av oss gynnar dem, har tidvis varit svår att värja sig emot.  Den har liksom krupit in under skinnet.

Men trots allt detta, trots allt hat som öppet visas på gator och torg, trots oron för liknelser vid nazi-Tyskland, så känner jag nu hopp. När jag gick över fältet efter att jag lagt min röst, kände jag hur det liksom låg kärlek i luften. Oron var som bortblåst. Det här kommer inte innebära slutet för Sverige som en öppen stat, det här kommer innebära en ny början. Den kommer kanske inte synas tydligt i början, det kommer kanske vara kaos, men det kommer att växa fram något nytt. Något ännu bättre ur detta. Det ligger i luften.