Tänk vilken fantastisk gåva de är, de små liven. Det är så man måste nypa sig i armen emellanåt. Är de här godbitarna verkligen mina? Och tänk, om allt går som det ska så får jag ha dem i mitt liv tills dagen jag dör. Hur bra är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar