Vilket kalas det är att få rå om de här två. Jag är helt sagolikt tacksam för det. Även om man inte kunde tro det på tonläget vid läggdags. Det är lite speciellt att byta rutiner och natta två korvar samtidigt. Men vi sjöng blinka lilla stjärna tjugo gånger. Det var nog lyckosamt för både rastlös storasyster som vägra vara still och skrikande lillasyster. (jo då, hon höll mig vaken i natt, preciiiis som förr, men en gång är ingen gång).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar